|
"Standardiserad fångst". Med de orden inledde guiden vid Ottenby fågelstation sin visning för oss turister, en grupp på runt tio personer, när vi stod i fågelstationens trädgård. Han svepte med armen ut mot trädgården och gjorde en liten konstpaus medan vi såg åt de håll armen visade. Han uppmärksammade oss på att gamla almar, tallar och andra träd inte var särskilt höga, trots att de var gamla. De var nyklippta och inte högre än lite drygt ett par meter. Över ett par av träden var det spänt stora nät på ett speciellt sätt. Vad var det vi såg, och vad menade han?
Snart utvecklade han vad som låg bakom uttrycket "standardiserad fångst". På Ottenby fågelstation har man fångat flyttfåglar för att ringmärka dem sedan 1940-talet. Det har man gjort oavbrutet vilket innebär att man har en fångstserie som saknar motsvarighet i världen. Ringmärkningen är en del i forskningen om fåglar, deras förflyttning och livslängd m.m. För att få en över tid så enhetlig fångst som möjligt, som möjliggör jämförelser etc. så måste förhållandena vid fångsten ständigt vara likadan, växtligheten i trädgården ska jämt se likadan ut och tiden (på året och även dagen) ska vara densamma.
Näten över träden var inte vilka nät som helst utan de var helgolandsfällor som fåglarna fångas i och de har också alltid suttit där de nu satt. En annan typ av fälla var det japanska slöjnätet.
Att inleda visningen med en ornitologisk fackterm var effektfullt och lärorikt. Den grundliga redovisningen av vad "standardiserad fångst" stod för och visningen av några av de vanligaste fällorna gav en spännande inblick i kunskapsområdet fågelforskning. Och jag fick med mig minst tre nya termer hem. Inga dåliga semestersouvenirer för en terminolog!
Anna-Lena Bucher
Blogginlägg 17 augusti 2011
|
Kommentarer