vattenpipsrökning

Fråga: Jag skriver en rapport om vattenpipsrökning. Allt material på området är på engelska, vilket gör att jag nu har en fundering på hur man böjer ordet vattenpipa. Heter det:

  1. vattenpiptobak eller vattenpipstobak (med eller utan s)?
  2. vattenpipbruk eller vattenpipsbruk (jämför med tobaksbruk, cigarrettbruk)
  3. vattenpiprökare, vattenpiperökare eller vattenpipsrökare?

Svar: Du bör skriva: ”vattenpipstobak”, ”vattenpipsbruk”, ”vattenpipsrökare”. När man ska göra en sammansättning av förledet ”vattenpipa” och ett efterled som ”tobak” kan vi bestämt säga en sak: det ska inte heta ”vattenpiptobak”. I en sammansättning mellan ett redan sammansatt ord och ett till ord vill vi nämligen oftast markera fogen på något sätt så att vi tolkar ordet rätt. (Jämför ”skolbokhylla”: ‘en bokhylla i skolan’, med ”skolbokshylla”: ‘en hylla för skolböcker’.) Det vanligaste är att vi markerar fogen med ett -s-, t.ex. ”storbildsskärm”. Men när förledet slutar på -a förekommer ibland -e- som fogebokstav, t.ex. ”högskoleutbildning”, ”förskolechef”, ”tunnelbanevagn”. I ditt fall har vi inget omfattande språkbruk att luta oss emot, vilket man annars kan ha. Men en sökning på Google efter belägg visar att ”vattenpipstobak” är vanligare än ”vattenpipetobak”.

Frågedatum: 2010-06-17