Fackspråk och klarspråk

Facktexter bör vara skrivna på klarspråk: de behöver en logisk struktur på innehållet med varierad meningsuppbyggnad och tydliga samband mellan meningarna.

På motsvarande sätt behövs det en terminologisk medvetenhet för att skriva en text på klarspråk. Frågor som man behöver ställa sig är: Vilka termer behövs? Hur förklarar jag dem? Använder jag dem konsekvent? Här tar vi upp dessa aspekter på fackspråk och klarspråk i två texter, Klarspråkigt fackspråk, vad är det? och Utan terminologiarbete inget klarspråk.

klarspråk
språk som dels är tydligt, dels är begripligt för de avsedda mottagarna

klarspråkigt fackspråk
fackspråk som dels är tydligt, dels är begripligt för de avsedda mottagarna

Klarspråkigt fackspråk, vad är det?

Klarspråkligt fackspråk är språk som dels är tydligt, dels är begripligt för de avsedda mottagarna. Men vad innebär tydligt och begripligt här, och vilka är de avsedda mottagarna?

Tydligt fackspråk är motsatsen till onödigt komplicerat eller svårtillgängligt fackspråk. Otydligt fackspråk har till exempel komplicerad meningsbyggnad, ålderdomligt ordval och otydliga samband mellan meningarna.

Begripligt fackspråk innebär att språket är anpassat så att mottagarna ska förstå. När du skriver en text ska du därför tänka på de läsare du skriver för. Du bör välja ut vilken information texten ska innehålla utifrån läsarnas behov och förkunskaper. Du ska också bestämma i vilken ordning innehållet ska presenteras. Du ska förstås också ha läsarna i åtanke när du väljer vilka ord och termer du uttrycker dig med.

Exempel
En text som är riktad till hälso- och sjukvårdspersonal kan innehålla termer som rubella, osteroporos eller pneumoni, medan en text för patienter och anhöriga kanske innehåller enbart vissa termer och förklarar dem eller använder mer allmänt kända benämningar som röda hund, benskörhet eller lunginflammation.

De avsedda mottagarna ska tolkas som de som ska läsa din text. Återigen vill vi betona vikten av att du som skribent gör en korrekt och grundlig analys av vilka som är läsare av din facktext, och hur de ska använda sig av texten. Observera att anpassningarna till de avsedda läsarna kan göra texten svår att förstå för de som saknar fackkunskaper men att texten ändå kan vara skriven på klarspråkigt fackspråk.

Exempel
En text som är riktad till kärntekniker kan vara skriven på klarspråk men ändå vara nästintill omöjlig att förstå för läsare som inte är insatta i ämnet kärnteknik. Samtidigt kan en klarspråkad text om bygglov riktad till byggsugna kommuninvånare – där nödvändiga facktermer används men förklaras – uppfattas som alltför förenklad av byggnadsingenjörer och samhällsplanerare.

Utan terminologiarbete inget klarspråk

Ytterst ska god terminologi liksom klarspråk öka allas delaktighet i samhällslivet. Alla ska få tillgång till information och kunskap och språket ska inte vara ett hinder för att till exempel förstå beslut och engagera sig i samhällsfrågor.

Med tiden har klarspråk alltmer kommit att ses som en språkform med mottagaren i fokus, snarare än som en stilart med vissa språkliga drag. En text som innehåller fackterminologi men i övrigt är formulerad på ett tydligt och begripligt sätt är skriven på klarspråk om den är anpassad till läsaren.

Hur arbetar en terminologiskt medveten klarspråksarbetare?

En text skriven på klarspråk ska vara begriplig för den läsare som den är avsedd för. Det innebär i praktiken att en text på klarspråk alltid måste ha genomgått någon form av terminologisk analys – annars blir den inte begriplig. En terminologiskt medveten klarspråksarbetare på exempelvis en myndighet behöver vara väl insatt i den terminologi som myndigheten använder.

När klarspråksarbetaren skriver en text måste hen svara på frågorna:

  • Vilka termer behövs?
  • Hur förklarar jag dem?
  • Ska jag skapa en ordlista med nödvändiga termer?
  • Vilka termer behövs inte?
  • Hur kan jag anpassa innehållet till mottagarnas förkunskaper?

Exempel
En kommunikatör som skriver en webbtext om vaccination måste analysera texten utifrån ett terminologiskt perspektiv. Hen måste föra ett resonemang i stil med:

”Mina mottagare är personer som i vuxen ålder ska vaccineras mot rubella. Ska jag skriva röda hund i stället för rubella? Röda hund är minst lika vanligt förekommande som rubella, och mina mottagare har bättre kunskaper i svenska än i latin så den svenska termen är bättre. Mina mottagare har inga medicinska kunskaper, så jag behöver förklara både röda hund och vaccination. Det är de enda termer som förekommer i min text, så jag behöver ingen ordlista för dem, jag kan förklara i texten vad de betyder. Innan jag förklarar termerna behöver jag titta i vår termbank, så att jag använder rätt definition.”